sLuTtuTtAT

Noah har slutat med tutte!
Trodde aldrig att det skulle ske men nu har han varit utan tutte i 5 dygn.
Det gick rätt smidigt ändå. Men det är ju vårt andra försök.
Första försöket var i somrras. Efter att han skrikit hysteriskt i 2½ timme så valde vi att ge vika och ge honom tutten.
Denna gången var Noah och Pappan hos tandläkaren på eftermiddagen och tandläkaren pratade med Noah och sa att borde sluta med tutte. Det var rätt motsträvigt på kvällen, men efter ca 40 min somnade Noah iaf. Vaknade 3 ggr under natten och var lessen och ville ha tutte, men vi stog på oss och det tog inte allt för lång stund innan han somnade om igen.
Dygn två var ungefär som dygn ett men efter det har det flutit på bättre. Värst har varit när han vaknat på nätterna. Säkert för att man själv är trött och vill somna om asap. Våran lillkille håller på att bli riktigt stor nu! Ingen blöja på dagen och ingen tutte!


Här är bilderna som är tänkta att bli canvasar och hänga i vår "finingång". Älskar dem! <
Tidigare har vi haft en bild på Noah som såg väldigt gammaldags ut. Har ju försökt ta en liknande bild på Iris i samma ålder, men fick ingen som var helt bra. Och varför ska vi ha gammaldags stil där när vi inte vill ha det/har det nån annan stans?
 

PiRA-pLuTt

Så kallar vi henne ibland vårat fartvidunder!

Vi får skratta åt henne varje dag. Hon är världens härligaste med alla sina upptåg och sina minspel och ny påhitt.
Igår började hon med att "springa på stället eller steppa" när hon blir exalterad.
Tänk er i tecknade filmer där de springer på stället innan de kommer iväg. Precis så gör Iris! Ska försöka filma det så ni får se. Blir lixom bättre om man ser det än när jag berättar om det.
 
 
 
För övrigt är det väl hög tid att jag fixar en ny banner. Barnen är ju skitsmå på den bannern som finns där nu!
 

GUt

Jag har det bra. Punkt.

Det händer att jag träffar människor som jag inte känner som frågar vad jag jobbar med. När jag då svarar att jag varit sjukskriven i närmare 15 år pga en Whiplash-skada så håller de nästan på att ramla av stolen och säger nåt i stil med "Fy vad hemskt!!! eller Stackars stackars dig!!!"
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Jag hatar konversationen som följer efter såna påhopp.
Jag har det bra. Det är inte synd om mig. Inte mer eller mindre än nån annan.
Alla har sina problem. Mitt problem är litet i jämförelse med vissa av mina vänners. TYCKER JAG.
Men det är just det. Det är vad jag tycker. Jag tycker inte synd om mig själv (jo, ibland i min ensamhet ;-). För jag vill inte genomlida livet med att vara ett offer. Visst hade jag hemskt hemskt gärna sluppit ha ont, kunnat jobba på ett trevligt jobb, tränat zumba och sånt som mina vänner provar mm mm. Jag hade ju självklart oxå gärna haft lite mer pengar... men vem känner inte så?
Jag försöker ofta se till vad jag faktiskt har. Och det är mycket!

Jag har det bra. Punkt.

mAtSitiaTIonEn

Hemma hos oss finns inget som helst som heter normalt när det gäller måltider. Tror jag. Det känns så iaf.
Vi har en 3½åring som äter i princip ingeting. Och nu menar jag inte att han är i nån period. Han äter så gott som aldrig nånting. Och har aldrig gjort det heller. Det som funkar är blodpudding, kall falukorv, majs och välling. Och enligt Barnhälsovården så är han "ett sånt barn som är sån" och inget att göra åt. Så länge han håller sin kurva så gör man ingeting medicinskt. (Vilket iofs känns skönt att vi inte behöver!)

 
vä: vi får påminna honom sjuhundranittioåttagånger att han ska sitta ner på stolen.
hö: och som vanligt blir han inte jätteglad över att bli fotad

Jobbigt är ungeför förnamnet på det hela. Vissa dagar när han ätit 100 ml välling till frukost, 2 tsk majs till lunch och ingenting alls till mellis på eftermiddagen så har vi en kille som är helt färdig. På skitdåligt humör och som inte vill göra nånting för att han helt enkelt inte orkar. Man blir så lessen och det är så svårt att förstå att han inte kan börja förstå att man måste äta för att bli glad, orka och må bra. Lilla storhjärtat vårat!

Sen har vi en snart 1-åring som äter allt och som bums ska äta själv. Fast att hon inte kan. Typ.
Vi får inte alls stoppa någon som helst sked i hennes mun. Då fäktar hon och skriker och skakar på huvudet.

Det hela började ganska bra för Iris. Med skedar fyllda av gröt och som sen slank in i munnen.

 
vä och hö: finns det ord för det här?!
Hon är så busig det här lilla trollet att man ibland blir galen på henne. Aldrig stilla och mer högt än lågt.
Och vi älskar henne tonvis och tonvis!

FåNgAt i STuDioN


Sötpluttan våran slog sig på fingret med hammaren och det gjorde visst jätteont.

iBlaNd BliXtRar DeT

Bloggen får inte mycket tid och omsorg nuförtiden. Har lixom inte samma intresse för den.
Har hittat en ny hobby som är skitrolig och som jag sitter med såfort jag bara får en stund över.
Jag har köpt ProMarker pennor och Magnoliastämplar som jag färglägger och gör kort av. Tex födelsedagskort.
Ska fota några av de jag gjort så får ni se så småningom.

Men iaf så lever vi i allra högsta grad!
Iris har hunnit bli 11 månader. Galet att det bara är två veckor kvar tills hon fyller ett år!



Noah är det full fart på. Han har fått börja gympa och de första två ggrna var det lite läskigt och konstigt men nu sist körde han fullt ut berättade pappan. Chrille är den som följer honom på gympan då mammans nacke inte pallar det. :-(
Vi har haft finfrämmande från Boden i ett par dagar! (Vilken Bod? frågade Noah) ;-)
Camilla och sötingen William har varit här. Såååå roligt att få umgås så nära med Camilla igen. Det var rätt många år sen sist och det sköna vr att det kändes precis som det gjorde då. Fast vi både hunnit bli mammor. Fotade William i studion och blev riktigt nöjd.


Camillas son William 6½ månad

RSS 2.0