.

Vi har en 3½åring som äter i princip ingeting. Och nu menar jag inte att han är i nån period. Han äter så gott som aldrig nånting. Och har aldrig gjort det heller. Det som funkar är blodpudding, kall falukorv, majs och välling. Och enligt Barnhälsovården så är han "ett sånt barn som är sån" och inget att göra åt. Så länge han håller sin kurva så gör man ingeting medicinskt. (Vilket iofs känns skönt att vi inte behöver!)


Jobbigt är ungeför förnamnet på det hela. Vissa dagar när han ätit 100 ml välling till frukost, 2 tsk majs till lunch och ingenting alls till mellis på eftermiddagen så har vi en kille som är helt färdig. På skitdåligt humör och som inte vill göra nånting för att han helt enkelt inte orkar. Man blir så lessen och det är så svårt att förstå att han inte kan börja förstå att man måste äta för att bli glad, orka och må bra. Lilla storhjärtat vårat!

Sen har vi en snart 1-åring som äter allt och som bums ska äta själv. Fast att hon inte kan. Typ.
Vi får inte alls stoppa någon som helst sked i hennes mun. Då fäktar hon och skriker och skakar på huvudet.