.

Jag har det bra. Punkt.

Det händer att jag träffar människor som jag inte känner som frågar vad jag jobbar med. När jag då svarar att jag varit sjukskriven i närmare 15 år pga en Whiplash-skada så håller de nästan på att ramla av stolen och säger nåt i stil med "Fy vad hemskt!!! eller Stackars stackars dig!!!"
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Jag hatar konversationen som följer efter såna påhopp.
Jag har det bra. Det är inte synd om mig. Inte mer eller mindre än nån annan.
Alla har sina problem. Mitt problem är litet i jämförelse med vissa av mina vänners. TYCKER JAG.
Men det är just det. Det är vad jag tycker. Jag tycker inte synd om mig själv (jo, ibland i min ensamhet ;-). För jag vill inte genomlida livet med att vara ett offer. Visst hade jag hemskt hemskt gärna sluppit ha ont, kunnat jobba på ett trevligt jobb, tränat zumba och sånt som mina vänner provar mm mm. Jag hade ju självklart oxå gärna haft lite mer pengar... men vem känner inte så?
Jag försöker ofta se till vad jag faktiskt har. Och det är mycket!

Jag har det bra. Punkt.