oMPrioRiteRingar
När man får barn gäller det att omprioritera och se vad som är viktigt. Iaf var det så i vårt fall.
Jag skrev ett inlägg i januari som berörde ämnet fast på ett annat sätt. http://elskebarn.blogg.se/2012/january/valium.html
Blev så påminnd efter att ha läst en annan blogg. Om hur saker förändras. När man får ett barn och sen när man får ett till... för att inte tala om hur det måste vara när man får två barn samtidigt!
Jag har landat lite. Stressen jag kände i januari är nu inte alls lika stor och påtaglig som den var då. Jag har börjat prioitera det som faktiskt är viktigt. Viktigt för Noah, viktigt för Iris, viktigt för mig själv - som mamma och som Frida, viktigt för Chrille och vårt förhållande. Alla de här bitarna måste fungera. Stämma överens med varandra för att man ska vara lycklig. Men det tog ett tag innan jag hittade hit där jag är nu. Och allt är långt ifrån perfekt. Tror aldrig att vi kommer att komma dit. Men är man lycklig så betyder det att man kommit en bit på vägen iaf. Lycklig är jag. Om än saker alltid kan bli bättre. Såklart.
Det här kan man nog inte förstå förrän den dagen man får barn. Jag fantiserade och målade upp vackra bilder om hur det skulle vara att ha barn men riktigt så blev det inte i verkligeheten. Jag målade upp en bild där jag skulle ha med mig Noah på hund och kattutställningar, hur han skulle växa upp tillsammans med hundvalpar och kattungar och... PANG så föddes det en liten knådd som faktiskt behövde mig mer än jag räknat med. En som inte tyckte det var roligt att bli överspungen av 10 valpar eller ville hoppad på när katterna var på väg upp i fönstret och tog språngbräda på honom. En som helt plötsligt behövde min ork, min tid och min närvaro för att överleva och må bra.
Sen vi fick barn har mina intressen förändrats. Jag som gjorde allt för mina fyrbenta "barn" gör nu allt för mina tvåbenta barn. De fyrbenta kommer i andra hand. Jag som umgicks med vänner varje helg (som jag inte var på utställning... fast då var det andra vänner) är nu med familjen och ev. umgås vi med med nån vän (familj) en av kvällarna på helgen men oftast är vi hemma bara familjen. Jag som spenderade massor av timmar i skogen med hundarna spenderar nu dessa timmar vid och runt hemmet med barnen för att leka. Det är jobbigt att dra en syskonvagn på en skogsstig!
Livet förändras när man får barn och omprioriteringar görs. Flera ggr. Innan man hittar dit man vill.
Det är en jobbig process men nog ett måste att gå igenom för att man ska bli lycklig. Man måste söka tills man hittar balansen som gör att man blir lycklig, så att alla i familjen blir lyckliga.
Amanda: KRAM till dig! Ta hand om varandra och fundera på vad ni tycker är viktigt för er egna skull förutom Ebba. Försök dela tiden så att ni båda får njuta av det ni tycker allra bäst om att göra. Utan att ge den andra dåligt samvete. Försök göra roliga saker tillsammans med. Sluta inte att drömma om egen häst. Om det är vad du verkligen vill så kommer tiden att räcka till. Priorietera bort saker som kanske inte är nödväniga för att kunna göra sånt som är viktigt för att du ska må bra. Stressa inte iväg på saker för det blir sällan bra för varken dig eller Ebba.
Erika: Jag vet vad det innebär att ha två barn med 2½ års mellanrum. Vad som faktiskt imponerar mig mer och mer är hur starka och duktiga ni är som uppfostrar tre barn under 2 år till såna små underbaringar som de är! Keep up the good work!. Ni är imponerande.
Chrille: Jag ÄLSKAR dig! <3
Henke: Jo, jag kan vara djup i bloggen jag med! :-P
Och alla ni andra: Jag är sällan såhär djup så håll detta inlägg i minnet! ;-)
Jag skrev ett inlägg i januari som berörde ämnet fast på ett annat sätt. http://elskebarn.blogg.se/2012/january/valium.html
Blev så påminnd efter att ha läst en annan blogg. Om hur saker förändras. När man får ett barn och sen när man får ett till... för att inte tala om hur det måste vara när man får två barn samtidigt!
Jag har landat lite. Stressen jag kände i januari är nu inte alls lika stor och påtaglig som den var då. Jag har börjat prioitera det som faktiskt är viktigt. Viktigt för Noah, viktigt för Iris, viktigt för mig själv - som mamma och som Frida, viktigt för Chrille och vårt förhållande. Alla de här bitarna måste fungera. Stämma överens med varandra för att man ska vara lycklig. Men det tog ett tag innan jag hittade hit där jag är nu. Och allt är långt ifrån perfekt. Tror aldrig att vi kommer att komma dit. Men är man lycklig så betyder det att man kommit en bit på vägen iaf. Lycklig är jag. Om än saker alltid kan bli bättre. Såklart.
Det här kan man nog inte förstå förrän den dagen man får barn. Jag fantiserade och målade upp vackra bilder om hur det skulle vara att ha barn men riktigt så blev det inte i verkligeheten. Jag målade upp en bild där jag skulle ha med mig Noah på hund och kattutställningar, hur han skulle växa upp tillsammans med hundvalpar och kattungar och... PANG så föddes det en liten knådd som faktiskt behövde mig mer än jag räknat med. En som inte tyckte det var roligt att bli överspungen av 10 valpar eller ville hoppad på när katterna var på väg upp i fönstret och tog språngbräda på honom. En som helt plötsligt behövde min ork, min tid och min närvaro för att överleva och må bra.
Sen vi fick barn har mina intressen förändrats. Jag som gjorde allt för mina fyrbenta "barn" gör nu allt för mina tvåbenta barn. De fyrbenta kommer i andra hand. Jag som umgicks med vänner varje helg (som jag inte var på utställning... fast då var det andra vänner) är nu med familjen och ev. umgås vi med med nån vän (familj) en av kvällarna på helgen men oftast är vi hemma bara familjen. Jag som spenderade massor av timmar i skogen med hundarna spenderar nu dessa timmar vid och runt hemmet med barnen för att leka. Det är jobbigt att dra en syskonvagn på en skogsstig!
Livet förändras när man får barn och omprioriteringar görs. Flera ggr. Innan man hittar dit man vill.
Det är en jobbig process men nog ett måste att gå igenom för att man ska bli lycklig. Man måste söka tills man hittar balansen som gör att man blir lycklig, så att alla i familjen blir lyckliga.
Amanda: KRAM till dig! Ta hand om varandra och fundera på vad ni tycker är viktigt för er egna skull förutom Ebba. Försök dela tiden så att ni båda får njuta av det ni tycker allra bäst om att göra. Utan att ge den andra dåligt samvete. Försök göra roliga saker tillsammans med. Sluta inte att drömma om egen häst. Om det är vad du verkligen vill så kommer tiden att räcka till. Priorietera bort saker som kanske inte är nödväniga för att kunna göra sånt som är viktigt för att du ska må bra. Stressa inte iväg på saker för det blir sällan bra för varken dig eller Ebba.
Erika: Jag vet vad det innebär att ha två barn med 2½ års mellanrum. Vad som faktiskt imponerar mig mer och mer är hur starka och duktiga ni är som uppfostrar tre barn under 2 år till såna små underbaringar som de är! Keep up the good work!. Ni är imponerande.
Chrille: Jag ÄLSKAR dig! <3
Henke: Jo, jag kan vara djup i bloggen jag med! :-P
Och alla ni andra: Jag är sällan såhär djup så håll detta inlägg i minnet! ;-)
Kommentarer
Postat av: Lina
Tror aldrig man kan föreställa sig. Längtar i alla fall till den dagen jag får veta:)
Djup är kul. Mer sånt. Kram
Postat av: Erika
Tack för dom fina orden Frida! Vi gör vårt bästa och hoppas att vi är på rätt väg även om jag varje dag är tveksam till vad som är allra bäst eller rätt. Det är inte lätt med små barn och speciellt inte flera på samma gång men vi kämpar på, tillsammans! För vad skulle vi göra utan våra killar, dom är guld värda!
Trackback
