Valium?
STRESS
Var tog det här med att njuta vägen?
Hela livet går just nu ut på stress. Jättejobbigt. Och stressen sitter bara i huvudet för egentligen så har jag ju tid. Men jag har inte orken att njuta, att slappna av och att bara vara.
Jag börjar morgonen med att skynda mig att amma för jag vet ju att Noah vill ha välling oxå och jag vill ju inte att nån ska behöva vänta. Efter det stressar jag upp för att göra välling för jag vet att Iris behöver rapa. Medan Noah äter vällingen rapar jag Iris för att kunna lägga mig och mysa med Noah en liten stund innan det är dags att kliva upp. Det hela resulterar i att Iris skriker och Noah säger åt mig att han inte vill mysa utan att jag ska ta Iris så att han slipper hålla för öronen.
Jag stressar i mig frukost för att hinna medan Iris sover. Jag skyndar att ta på Noah ytterkläderkläderna för att hinna till dagis innan 9.00 då samlingen börjar. Jag stressar inne på dagis för att jag lämnat Iris sovande i bilbarnstolen i bilen. Jag stressar hem för att hinna göra nånting hemma innan det är dags att amma igen...
Jag ni hör ju. STRESS.
Men var är tiden att njuta? Tiden att faktiskt se båda barnen, att få dem att må bra och vara glada. För blir de gladare av att jag har plockat in deras kläder i garderoben eller att det inte är kliniskt rent hemma? Nej, de mår bra av en mamma som befinner sig här och nu och inte ständigt på väg till nästa syssla... 
Imorgon ska jag se mina barn, mina underbaraste.
Jag ska ta mig tid med dem båda två och inte stressa över nånting alls.
Ja oj va jag känner igen mig i det där!
Känner igen mig så mkt! Försöker iofs hinna ha de städat men oftast är de trots allt rörigt. De där perfekta man vill uppnå på alla plan får man nog strunta i. Det viktigaste är att man gör sitt yttersta med barnen så får hemmet se ut som ett bombnedslag.
Det gör du alldeles rätt i. Vi har gett upp stressen och all oron med att ha ett perfekt hem... det gorde vi för länge sedan! men tyvärr var något radikalt tvungen att hända för att vi skulle inse att det finns viktigare saker i livet <3
Det är ju bra att du vet om det, då går det ju att göra nåt åt det. För mig var det guld värt att få skjuta på dagisdagen 1 timma för att slippa morgonstressa och ställa väckare.
Minns så väl hur det va, jätte jobbigt att behöva känna så. När Måns var liten och William skulle på dagis så började jag med att gå upp före barnen så jag hann äta i lugn och ro och göra mig i ordning. För att sedan väcka William och ge frukost och medan han åt frukost framför bolibompa ammade jag Måns bredvid :-) Jag är så sjukt rutinstyrd dock men det funkade jätte bra för oss. Alla är vi ju så klart olika men det kanske skulle funka även för er...
Hoppas du hittar en skön rytm på morgonen så du slipper stressa.kram
Om du vill promenixa nån dag så hör bara av dig.
