.

VåR HuNd

Det sägs att vi har en kamphund.
Hon är något helt annat. Hon är en underbar familjehund som älskar att vara med oss. Tex.
Bianca är alltid så fullt medveten om vad som händer i huset och även utanför det. Hon är aktiv och hittar på bus när vi är ute. Inne är hon en riktig soffpotatis. Kring barnen är hon lugn och stabil.
Glad. Alltid.
Burdus. Javisst.
Självsäker. Till tusen.
Smidig. När hon vill det.
Nyfiken. På det mesta.
Orädd. Japp.
Mamman valde ras med hjärtat. Något jag aldrig kommer att ångra! ALDRIG. Bianca är lite som jag. Vi har många gånger samma sätt. Något som kanske inte alltid är till fördel för oss. Men såna är vi. Något som inte alltid är så bra är att vi båda har lite för lite tid mellan tanke och handling. Osså gillar vi inte alltid alla andra tikar. Men de vi tycker om älskar vi till fullo. Ofta visar Bianca det aningen mer tydligt än vad jag gör... Bra eller dåligt?! Jag vet inte.

Noah får parkera sina skotrar på Biancas rygg när hon ligger i sin biabädd.
Iris får gräva i Biancas mat medan Bianca äter.
Det finns inget människoelakt i vår hund. Hon är den sista som skulle göra en människa illa med vilja. Hon avgudar oss och litar på oss i alla lägen. Vår underbara hund Bianca.

Hon har ljuvertumörer. Hon börjar bli grå om nosen. Om ett halvår fyller hon åtta år.
Och jag kommer ihåg dagen hon föddes. Som om den var igår. Ensammen valp med en mamma (nästan lika underbar som B) med för svaga värkar så föddes Bianca på Vännäs Veterinärstation med akut Kejsarsnitt. Vi satt där och väntade och höll tummarna för att detta "lilla" (hon var egentligen gigantisk!) liv de sett på röntgen och UL skulle komma ut levande. Det gjorde hon. Tjock och stor och redan då med en vilja av stål. Vår förstfödda. Hund. Med ett hjärta av guld och en vilja av stål!

 

Husse har börjat prata om hundfria år medan barnen är små. För mig känns det inte fullt så fritt. För mig gör tanken ont. Ont för att Binken faktiskt kommer att lämna oss en dag. Ont för att jag vill att mina barn ska växa upp med lyckan av en hund. Minst en. Och jag. Som haft hund så länge nu. Skulle det vara ett bra liv om jag inte hade hund? Men jag ska orka oxå. Det känns som att jag kommer att vilja ha en ny Amstaff den dagen Bianca lämnar oss för ett bättre liv i hundhimlen. Jag vet vem jag vill ha henne ifrån. En röd tik med vita tecken. Inte det snyggaste som kan frambringas i just den kullen, utan den som charmar oss mest. Ingen utställningshund utan en familjemedlem. Men först ska Bianca få leva ut. Tror jag. Hon hade absolut varit den bästa av uppfostrare för en liten valpis med. Hm. Hm. Hm.

Nej, bäst att sluta drömma. Finns en viss risk att jag drömmer mig iväg lite väl långt annars...

Gud så bra skrivet. Helt rätt, korrekt och instämmande hörs från Skåne!

Förstår dig verkligen ang barnen och djur. Jag vill ha djur omkring. Och det där med kamphund säger bara oerfarna människor, i rätt händer e sådanna hundar underbara. De är när de hamnar fel som det inte är bra (men de är ju dåligt vilken ras vi än talar om)

Samma bekymmer i vår familj... :-(

Poletten har egentligen precis ramlat ner för Loke. Han är ff världens gladaste hund... han har dock börjat visa att han faktiskt fyller 7 år i höst. Han är, kan man lugnt säga, lite bekväm av sig numera.

Och jag sitter som du! Börjar så smått inse att de inte är med oss för alltid. Är livrädd för att inte ha hund, ha Loke... samtidigt som jag är lika rädd för att nästa hund inte ska vara lika "perfekt". Kan man lyckas lika bra igen?

Vill också, mest av allt, hinna skaffa nästa hund medan Loke är i livet. Vilka fördelar valpen skulle få... och för min del skulle det kännas tryggt att veta att Loke kanske smittat av sitt temperament på valpen.

Men men... du (om någon) vet ju hur Micke brukar låta! ;-)

Bekymmer! Lyxproblem får vi kalla det... jag menar, tänk att vi har så fina hundar!

Meddela om du ser en kull som du tycker har Bincens och Lokes temperament och MOD (mkt viktigt med den orädda biten för barnens skull). Jag vill vara med och slåss om valpen! ;-) Om inte annat så kan vi ha kullsyskon!

Till och med jag som inte är så jättehundkär tycker verkligen om Bianca. :)

Henke & Sofi: Ja, ni båda med familjer sitter ju lite i samma sits som vi. Har underbara Amstaffar som inte längre är purunga. Har små barn som kräver sitt men rädslan för att våra älskade fyrbenta snart inte kommer att finnas med oss längre.

Sofi: När vi lyckats få våra män att förstå att vi inte kan leva utan Amstaffar i våra liv så får vi hjälpas åt att se vad vi kan finna för kommande kullar hos den (de?) uppfödare vi vill ha valp ifrån. Dock kommer vi ju aldrig att få just Binken och Loke tillbaka. Men får hoppas att vi ff har samma lust, ork, energi och framförallt VILJA att forma valpen till minst lika bra hundar som de vi har. Rätt som det är kanske man tom skulle gå kurs i framtiden? ;-)

Vilka fina ord. Även om jag är barnslös så förstår jag precis på ett ungefär hur du känner, Puma är ju trots allt 7 1/2 år, även om man kan tro att hon är valp på nytt de flesta dagar, men ett liv utan Puma känns inte som ett bra liv. Har en uppfödare med hundar som jag verkligen gillar så det valet blir lätt iaf men sen gäller det ju att hitta en vovve med de egenskaperna jag vill ha oxå.. kram på er..