En tanke
Förra veckan var Noah hemma med mig hela veckan.
Vi ville inte utsätta honom (eller oss själva) för att få magsjuka eftersom vi hade dopet att blicka fram emot.
Jag trodde att veckan skulle bli jobbig för att han skulle vara ostimulerad, jag skulle ha svårt att lägga honom på dagen om inte Iris passade på att sova just då osv osv.
Snopet. För veckan gick mycket bättre än de veckor när han är på dagis!
Vi kom in i rutin redan på måndagen och både barn och mamma mådde väldigt bra. Ingen stress alls.
Lugnt och skönt på morgonen med välling, frukost, amning och påklädning av oss alla tre. Sen lite lek innan vi klädde på oss och gick ut. Iris somnade som en stock i vagnen, vilket ledde till att jag i lugn och ro kunde engagera mig i Noah, hans lunch och sen läggning. Sen fick jag ungefär en timmes ensam-tid med lite plockande eller datatid då båda barnen sov. Iris vaknade lagom till att det var dags att väcka upp Noah. Sen på eftemiddagen så klädde vi på oss igen och gick ut eller så var vi inne och gjorde nåt pyssel. Så flöt hela veckan. Underbart skönt!
En liten del i mig kände att jag fick mersmak och vill ha Noah hemma för att slippa stressen och faktiskt ta hand om mina barn själv, medan en annan del av mig känner att Noah nog behöver vara på dagis med sina jämnåriga några timmar i veckan. Och även att Iris får lite ensamtid med mig. En vän till mig sa när hon fick nummer två: "De är mina barn och jag är den som tar bäst hand om dem." Jag håller så mycket med henne. Men jag är även kluven. OM Noah inte går på dagis så träffar han väldigt sällan något barn i samma ålder. Vi skulle dessutom bli av med dagisplatsen och att få ny plats till hösten/vintern är nog bara att glömma forgett.
Vi ville inte utsätta honom (eller oss själva) för att få magsjuka eftersom vi hade dopet att blicka fram emot.
Jag trodde att veckan skulle bli jobbig för att han skulle vara ostimulerad, jag skulle ha svårt att lägga honom på dagen om inte Iris passade på att sova just då osv osv.
Snopet. För veckan gick mycket bättre än de veckor när han är på dagis!
Vi kom in i rutin redan på måndagen och både barn och mamma mådde väldigt bra. Ingen stress alls.
Lugnt och skönt på morgonen med välling, frukost, amning och påklädning av oss alla tre. Sen lite lek innan vi klädde på oss och gick ut. Iris somnade som en stock i vagnen, vilket ledde till att jag i lugn och ro kunde engagera mig i Noah, hans lunch och sen läggning. Sen fick jag ungefär en timmes ensam-tid med lite plockande eller datatid då båda barnen sov. Iris vaknade lagom till att det var dags att väcka upp Noah. Sen på eftemiddagen så klädde vi på oss igen och gick ut eller så var vi inne och gjorde nåt pyssel. Så flöt hela veckan. Underbart skönt!
En liten del i mig kände att jag fick mersmak och vill ha Noah hemma för att slippa stressen och faktiskt ta hand om mina barn själv, medan en annan del av mig känner att Noah nog behöver vara på dagis med sina jämnåriga några timmar i veckan. Och även att Iris får lite ensamtid med mig. En vän till mig sa när hon fick nummer två: "De är mina barn och jag är den som tar bäst hand om dem." Jag håller så mycket med henne. Men jag är även kluven. OM Noah inte går på dagis så träffar han väldigt sällan något barn i samma ålder. Vi skulle dessutom bli av med dagisplatsen och att få ny plats till hösten/vintern är nog bara att glömma forgett.
Kommentarer
Trackback
