.

Tänkte berätta lite kort om hur Iris kom till världen. Det finns inte mycket datatid för tillfället.

Kl 02.15 natten mot tisdag (11-11-01) gick vattnet. Vi tog det ganska lungt hemma, men värkarna tilltog snabbt i styrka.
Strax innan 04.00 kom vi in på förlossningen och barnmorskan var tvungen att hjälpa mig från bilen och in. Hade så otroligt onda värkar. När hon undersökte mig visade det sig att jag var öppen 10 (!!!) cm med enbart en liten kant kvar! Både vi och bm trodde nu att det skulle gå ganska fort. Och min tanke var såklart att jag måste ha gjort bort det allra värsta fast jag inte var medveten om dett. Bm fick lite bråttom att förbereda runt omkring oss. Pga att jag var helt öppen så fick jag ingen edpiduralbedövning utan enbart lustgas. Kämpade i ca två timmar med kraftiga värkar och blev tillsagd att inte krysta då bäbis inte låg tillräckligt långt ner ännu.
Efter drygt två timmars hårt jobb kom barnmorskan fram till att bäbis låg med ansiktet blickande mot taket istället för golvet och det kan få förlossningen att ta längre tid och ge fejkade krystvärkarna trots att bäbis inte är helt nere. Så jag fick en otroligt efterlängtad epidural och blev en ny människa (eller kom tillbaka till mig själv). Barnmorskan hälsade mig välkommen tillbaka.

Jag fick "vila" med lite svagare värkar ett tag innan de satte in värkstimulerande dropp. Då kom krystvärkarna tillbaka och jag vände och snurrades 100 varv i sängen då bäbis inte ville komma ner riktigt. Klockan var nu kring 9.00 på morgonen. Jag blev tillsist ombedd att krysta på riktigt. Underbar känsla och från och till la jag helt bort lustgasen. När jag gjort det ca 5 omgångar så började det komma blod i fostervattnet och jag fick ont i magen i höjd med det tidigare snittärret så läkare tillkallades. En kvinnlig läkare som undersökte mig. Det visade sig att bäbis bara gled tillbaka efter jag slappnade av efter krystvärk. Det tillsammans med att det kom blod och att jag fick ont i magen var inga goda tecken, men innan läkaren föreslog snitt sa jag trött med tårarna rinnande för första gången: "Snälla, kan ni inte plocka ut henne? Jag orkar inget mera nu." Läkaren svarade att det var vad hon hade tänkt föreslå och tanken på att jag snart skulle få en bricanylspruta i benet som skulle få värkarna att stanna av och smärtan i magen att nästan försvinna kändes underbar. Ca 10.00 beslutades det om snittet och...

Kl 10.52 föddes Iris Elisabeth med akut kejsarsnitt. Eftersom hon låg så långt ner i bäckenet var det krångligt att få fram henne och sambon har berättat att hon hann bli väldigt blå och att de hann trycka på katastrofknappen innan våran lilltjej började andas. Men allt gick bra och hon blev snabbt väldigt fin i färgen. Pigg som sjutton började hon redan smacka och suga på läppen i operationsrummet medan de sydde ihop mig.

Det visade sig att vår lilla tjej hade en födelsevikt på 3050 gram och var 50 cm lång... och den vackraste lilla tjej som fötts! Såklart.


Storebror Noah hälsar på Iris för första gången på BB <3