.

Jobbet i dopfabriken fortsätter. Därav mina få inlägg. Jag lovar bättre mig efter söndag.

Fråga: Hur mycket och länge kan ammande mammor prata om amning?!
Svar: Hur stort är ett hål?

För vissa så självklart för andra så främmande.
Inget rätt och inget fel. En massa känslor. Upplevelser. Negativa och positiva.

För mig är amningen viktig. Känslan. Bandet.



Jag älskar att amma.

Hade en trött och slut lillkille hemma idag. Han slog sig på allt och flera ggr.
Medan jag gjorde lunch fick han snutte och tutte för att han skulle bli på lite bättre humör och kanske äta nånting iaf. När lunchen var klar ropade jag in honom till köket och på vägen från soffan till köksbordet ramlade han och slog sig. Humöret var botten igen och fiskbullar och potatis var kanske inte riktigt vad han önskade.
Men full av ideer som man är kom mutorna fram.



För varje tugga med fiskbullar som han tog fick han en liiiiten liiiiten bit choklad med polkagris.
Kan ni tänka er den smakupplevelsen?!
Hela potionen med fiskbullar försvann och min trötta, hungiga son blev en glad kille och det blev mamman med.

Förmodlingen inget vi kommer att använda oss av var dag, men idag behövde mamman ha en glad och nöjd kille på eftermiddagen. Godis är för lördagar... när man är 2½ år gammal!

Mamman har fotat lite i studion de senaste dagarna.
Inte så mycket mina egna utan syskonbilder på andra barn, BB-bilder och en gravidmage i olika poser.
Det som dock är ett måste nä studion kommer fram är att ställa in blixtar och kamera för att få bra bilder.
Och då MÅSTE man ju ha människor att fota... och då fotar jag mina bästa. Igår blev det kort på mina killar.

STRESS

Var tog det här med att njuta vägen?
Hela livet går just nu ut på stress. Jättejobbigt. Och stressen sitter bara i huvudet för egentligen så har jag ju tid. Men jag har inte orken att njuta, att slappna av och att bara vara.

Jag börjar morgonen med att skynda mig att amma för jag vet ju att Noah vill ha välling oxå och jag vill ju inte att nån ska behöva vänta. Efter det stressar jag upp för att göra välling för jag vet att Iris behöver rapa. Medan Noah äter vällingen rapar jag Iris för att kunna lägga mig och mysa med Noah en liten stund innan det är dags att kliva upp. Det hela resulterar i att Iris skriker och Noah säger åt mig att han inte vill mysa utan att jag ska ta Iris så att han slipper hålla för öronen.
Jag stressar i mig frukost för att hinna medan Iris sover. Jag skyndar att ta på Noah ytterkläderkläderna för att hinna till dagis innan 9.00 då samlingen börjar. Jag stressar inne på dagis för att jag lämnat Iris sovande i bilbarnstolen i bilen. Jag stressar hem för att hinna göra nånting hemma innan det är dags att amma igen...

Jag ni hör ju. STRESS.
Men var är tiden att njuta? Tiden att faktiskt se båda barnen, att få dem att må bra och vara glada. För blir de gladare av att jag har plockat in deras kläder i garderoben eller att det inte är kliniskt rent hemma? Nej, de mår bra av en mamma som befinner sig här och nu och inte ständigt på väg till nästa syssla... 



Imorgon ska jag se mina barn, mina underbaraste.
Jag ska ta mig tid med dem båda två och inte stressa över nånting alls.

Barnens farmors vän (vi kan kalla honom A) har planer på att skriva en bilderbok om vikingar där Noah och A's barnbarn ska vara huvudpersoner. Härom veckan kom A och farmor förbi med en del rekvisita för en del av bilderna till den blivande boken ska vi ta själva. 

Noah och mamman har haft en snabb foto-shoot och här kommer en liten sneekpeak!



 

Ska bli väldigt spännande att se vad det blir av denna boken! 

... och liten Iris är ff för liten för Bumbon. ;-)

Idag är Iris och mamman bara hemma och njuter av att vara just det.
Noah är på dagis. Färdiginskolad. Och glad.
Pappan är på jobbet.
Vardag.