.

Började morgonen med mys i sängen med båda barnen och Luciorna på svt. Kunde inte ha startat dagen bättre.
Sen blev det lite stress för mormor skulle ju ta med Noah till skolan för att se skolans Luciatåg.
Mamman och Iris var hemma och kände lugnet i soffan.

Så kl 14.00 var det dags för Noah att Lussa tillsammans med de andra barnen hos dagmammorna. De Lussade för pensionärerna som bor på servicehuset. Alla var så jättefint klädda och så sjöng de så duktigt. Sötisarna!!!
Önskar att jag hade haft med mig min iPhone så jag hade kunnat filma Noah, men iPhonen låg hemma på byrån i hallen. Kameran var med... men ni som följer bloggen vet ju hur kass jag är på att fota när det är lite halvdunkelt.



Mitt under barnens firande ropar Noah: "Mamma, jag är bara här!" Sötunge!

Noah är galet rolig just nu. Hans fantasi bokstavligt talat sprutar ut ur honom.
Idag när vi satt och åt middag sa han:

"Jag vill ha en peng."
"Jaha" svarade jag. "Vad ska du ha den till?"
"Jag ska ha den till mockasiner."

Hmmm... ? Var fick han det där ifrån???

Han leker mer och mer hitta-på-lekar där han bjuder på mat/fika/godis eller ger oss paket. Spelar vi inte med i hans lek blir han lite förgrymmad och säger åt oss på skarpen att tex öppna paketet. Sen medan man låssasöppnar paketet berättar han vad det är. Oftast är det skridskor.

Idag var vi på Dop i Bygdeå kyrka. Det var våra kompisars dotter Thea som skulle döpas.
Direkt vi kom in i kyrkan och hade satt oss frågade Noah: Har du en godis till mig, pappa?
Både Chrille och jag tittade frågande på honom och på varandra. Godis? Hela dopet fortsatte Noah att prata om godis och tittade på golvet om det hade ramlat ner nåt godis osv osv. 

(Pling! sa det i både pappan och mammans huvud. Noah hade varit med mormor i kyrkan på första advent och det bara måste vara så att hon hade med sig lite nödproviant om Noah skulle tycka att det var tråkigt i kyrkan!) 


Lillasyster Thea i dopklänning hållen av pappa Anton och brevid står mamma Jenny med dopljuset

 
vä: Anton och Thea
hö: Noah i sina finkläder

 
Jag scrapade ett Dopkort till lillfröken och jag blev riktigt nöjd.


Det här är var Iris gjort idag... sovit.
Hon var lite tjärmig på morgonen men sen sov hon från att vi satte henne i bilen påväg till kyrkan, i kyrkan, i bilen till Norums Bygdegård där Dopfikat hölls, hela dopfikat och hela vägen hem. Och som om inte det vore nog så fortsatte hon sova hemma med. Inte förrän mamman stoppade första tuggan med mat i munnen började hon göra sig påminnd om att hon faktiskt oxå ville ha mat.

Iris har börjat skratta när man pratar med henne och ler mot henne! Åh, så underbart det är!!! Hade nästan glömt det. 26:e november kom det allra första leendet men det är först nu som man verkligen kan locka fram det. Stadig i nacken har hon blivit med... när hon vill!


(rackarns dålig bild men det är första gången vi fångat hennes smajl... så ni får uthärda bristen på bildkvaliten!)

Men dessvärre har hon det jobbigt med sin mage. Speciellt på nätterna. Så nu har vi infört massage och så får hon Sempers magdroppar med goda bakterier. Hon har fått dem i en vecka ungefär och jag vet inte vad jag ska tro ännu.

Noahgubben har det inte så lätt på nätterna han heller just nu. Tror det är mardrömmar. :-(
Han kommer till oss osså verkar han inte kunna släppa drömmen för att han gråter, sparkar och går an. Oftast på ssin pappa då han har en förmåga att ligga så gott som på pappan.

Idag fick vi lyxig amerikansk frukost hos Steve och Maria. Mumma för de pancakesen kan jag bara säga! Jag måste ta receptet av Maria och göra dem nån gång. (läs: när jag börjar sova på nätterna så jag är pigg på morgonen)
Tyvärr hade jag inte med kameran. Glömmer den alldeles för ofta hemma numera. Dumt ab mig!

Och igår/inatt snöade det runt 1 dm. (inga bilder på det heller)
Snacka om att Noah är nöjd. Om han var svår att locka med sig in efter utelek tidigare så var det inget jämfört med hur jobbigt det är nu. Han skulle kunna vara ute 24-7.

Och just det... jag ångrar mig... sömn är inte överskattat! *gäsp*

Så har jag äntligen fått tummen och ur och fotat i studion!
Det har ju blivit ett projekt att fota i studion numera när jag inte kan ha den uppställd hela tiden.


Noah & Iris


Iris 3½ vecka gammal <3

Hjälp! Var tar tiden vägen???
Snart har det gått en vecka sen jag bloggade sist och mycket har hänt, fast egentligen ganska lite.
Iris har varit inne i en vill-bara-vara-i-famnen-period i ett par dagar. Det känns i mammans nacke och rygg vill jag lova. Idag har vi dock både fått låna bärsjal och bärsele för att se om det kanske kan underlätta vardagen.

Selen har jag provat två omgångar idag... men tyvärr går det inte alls. :-( Nacken pajar direkt efter bara några minuter. Sjalen provade jag att knyta som snabbast men kände inte att jag fick till knytningen riktigt så jag ska göra ett nytt försök imorgon eller så. Önskar att den funkar, men är tveksam. Jag blev ju inte vän med bärsjalen när Noah var liten.

 

Inte en enda bild på lilltrollet har det blivit i studion ännu. Skämms på mig!!!
Men det har lixom inte riktigt varit läge ännu.

Imorgon börjar Pappan att jobba. Lite nervig känns det, men det kommer säkert att gå jättebra. Noah är så snäll storebror och mamman fick lite träning ikväll när pappan var och repade. Iris var inte alls i fas och Noah ville inte ta på jamas och göra sig i ordning för natten. Kloning kändes som ett alternativ. Men det löste sig och jag jag lyckades amma OCH få både barnen att somna innan kl 20.00!



Noah berättar viktiga saker för Iris. <3

Idag är Iris 2 veckor gammal. Knappt så jag tror det är sant, men sen vi fick Noah så springer verkligen tiden iväg.

 

Idag har hon fått sitt allra första bad och kalufsen blev helt klart spännande efter det. ;-)

Idag har pappan och Noah målat jättemycket vattenfärg. Även i fejjan på Noah! När pappan målat honom kom en stolt kille springade för att visa mamman hur fin ha var. Han ville även vara med på bild vilket inte är allt för vanligt numera.

 
vä: Bandage och sägg
hö: Indian


Super Mario!

Anledningen till att inlägget heter Bandage är för att Noah kallar mustach för bandage. Ganska sött. Opartisk som jag är. ;-)

De senaste dagarna har Noah fått åka jättemycket fyrhjuling. Det är en hyfsat nöjd kille vill jag lova!



Vi börjar så smått komma in i nån sorts vardag... En lyxig sådan då Chrille ff är hemma med oss.
Noah har varit hos dagmammorna 3 dagar denna veckan och kommande veckan ska han vara där 2 dagar. Ev kanske jag kan ta honom med på liten och stor så pappan får vara hemma med Iris, men det beror lite på hennes aminingstider med.

En vecka till får vi ha pappan hemma och sen börjar allvaret!
Men det ska nog gå bra. Hoppas bara att liggdelen till den nya barnvagnen kommer snart så vi kan promenera och hämta/lämna storebror hos dm och gå till och från liten och stor.

Idag blir Iris en vecka gammal.
Tiden springer iväg. Fort.









Orderna från BVC är numera:
sovande = ryggläge
vaken = magläge

Iris är inte helt nöjd med detta, men vi jobbar på.

Idag var vi på BVC för första gången med Iris. Snopet nog visade det sig att Iris vägde ca 100 gram mer än vid födseln, och hon är ju bara 6 dgr idag. Längden visade sig snopet nog vara 0,5 cm kortare än direkt efter förlossningen.

Så det kan bli...

 

Noah hittar nya saker med/på Iris varje dag, vilket är lite kul. Idag upptäckte han stumpen från navelsträngen.
Bästaste pappan förklarade vad det är för nåt på Noah-nivå och Noah lyssnade väldigt nyfiket. När vi sen skulle iväg till BVC så förklarade Noah att "Iris ska till doktorn. De ska titta på navelsträngen."

Det är alldeles underbart att ha hela familjen hemma. <3
Noah har fastnat för "Lejonpungen" och istället för att sova ute i vagnen mitt på dagen vill han gärna se Lejonpungen en stund med tutte och snutte. (Och dessa har förökat sig! Nu ska han ha nutte, nuttnutte, muminnutte och alla tuttar när han ska sova) Väääääldigt praktiskt! NOT!!! 

Tänkte berätta lite kort om hur Iris kom till världen. Det finns inte mycket datatid för tillfället.

Kl 02.15 natten mot tisdag (11-11-01) gick vattnet. Vi tog det ganska lungt hemma, men värkarna tilltog snabbt i styrka.
Strax innan 04.00 kom vi in på förlossningen och barnmorskan var tvungen att hjälpa mig från bilen och in. Hade så otroligt onda värkar. När hon undersökte mig visade det sig att jag var öppen 10 (!!!) cm med enbart en liten kant kvar! Både vi och bm trodde nu att det skulle gå ganska fort. Och min tanke var såklart att jag måste ha gjort bort det allra värsta fast jag inte var medveten om dett. Bm fick lite bråttom att förbereda runt omkring oss. Pga att jag var helt öppen så fick jag ingen edpiduralbedövning utan enbart lustgas. Kämpade i ca två timmar med kraftiga värkar och blev tillsagd att inte krysta då bäbis inte låg tillräckligt långt ner ännu.
Efter drygt två timmars hårt jobb kom barnmorskan fram till att bäbis låg med ansiktet blickande mot taket istället för golvet och det kan få förlossningen att ta längre tid och ge fejkade krystvärkarna trots att bäbis inte är helt nere. Så jag fick en otroligt efterlängtad epidural och blev en ny människa (eller kom tillbaka till mig själv). Barnmorskan hälsade mig välkommen tillbaka.

Jag fick "vila" med lite svagare värkar ett tag innan de satte in värkstimulerande dropp. Då kom krystvärkarna tillbaka och jag vände och snurrades 100 varv i sängen då bäbis inte ville komma ner riktigt. Klockan var nu kring 9.00 på morgonen. Jag blev tillsist ombedd att krysta på riktigt. Underbar känsla och från och till la jag helt bort lustgasen. När jag gjort det ca 5 omgångar så började det komma blod i fostervattnet och jag fick ont i magen i höjd med det tidigare snittärret så läkare tillkallades. En kvinnlig läkare som undersökte mig. Det visade sig att bäbis bara gled tillbaka efter jag slappnade av efter krystvärk. Det tillsammans med att det kom blod och att jag fick ont i magen var inga goda tecken, men innan läkaren föreslog snitt sa jag trött med tårarna rinnande för första gången: "Snälla, kan ni inte plocka ut henne? Jag orkar inget mera nu." Läkaren svarade att det var vad hon hade tänkt föreslå och tanken på att jag snart skulle få en bricanylspruta i benet som skulle få värkarna att stanna av och smärtan i magen att nästan försvinna kändes underbar. Ca 10.00 beslutades det om snittet och...

Kl 10.52 föddes Iris Elisabeth med akut kejsarsnitt. Eftersom hon låg så långt ner i bäckenet var det krångligt att få fram henne och sambon har berättat att hon hann bli väldigt blå och att de hann trycka på katastrofknappen innan våran lilltjej började andas. Men allt gick bra och hon blev snabbt väldigt fin i färgen. Pigg som sjutton började hon redan smacka och suga på läppen i operationsrummet medan de sydde ihop mig.

Det visade sig att vår lilla tjej hade en födelsevikt på 3050 gram och var 50 cm lång... och den vackraste lilla tjej som fötts! Såklart.


Storebror Noah hälsar på Iris för första gången på BB <3

Två veckor på dagen "över tiden".
Bäbisen är så gott som i mål på den långa veckoskalan. Färdig. El donde. Klar.
Jag vill oxå vara färdig. El donde. Klar... Nu.
Jag vill träffa bäbisen. Jag vill att alla andra ska få träffa den med.
Om jag trodde på han där uppe skulle jag be honom om liiiite support i detta.
Gör så gott jag kan själv. Men bäbis verkar bara vilja mysa på där inne.

Igår var vi bjudna på Leos Lekland på Naimas 5-års kalas!
Självklart åkte vi dit för att uppvakta stortjejen och sen busa i Leklandet.

 
vä: Alla barnen bjudna på hamburgare och sen tårta
hö: Födelsedagsbarnet Naima som får tårta


Naima öppnar födelsedagspresenter och alla barnen blir sååå imponerade!

 
vä: kalaspapporna Ante, Chrille och Markus
hö: Pappan gör Noah klar för lek i leklandet


Taggad pappa och taggad pojke






Inte helt lätt att komma sig upp i bollhavet

 
vä: klätterapan Noah
hö: Pappan och Noah åker rutschkana

Tusen tack för en superbra dag på Leos Lekland alla inblandade och speciellt Steve, Maria, Naima och Sierra! <3